Andra Moseboken 15:1–27
15 Då sjöng Mose och israeliterna den här lovsången till Jehova:+
”Låt mig sjunga en lovsång till Jehova, för han är högt upphöjd.+
Häst och ryttare vräkte han i havet.+
2 Jah* är min styrka och min kraft, för han räddar mig.+
Han är min Gud, honom ska jag prisa,+ min fars Gud,+ honom ska jag upphöja.+
3 Jehova är en mäktig krigare,+ Jehova är hans namn.+
4 Faraos vagnar och hans armé slungade han i havet,+hans främsta krigare sjönk i Röda havet.+
5 Det rytande havet svepte bort dem, som en sten sjönk de ner i djupet.+
6 Din högra hand, Jehova, är mäktig,+din högra hand, Jehova, kan krossa en fiende.
7 I ditt stora majestät kan du störta dem som reser sig upp mot dig.+
Din vrede flammar mot dem, den förtär dem som stubb.
8 Du frustade, och vattnet tornade upp sig,det stod stilla och blev som en mur;de svallande vågorna stelnade i havets hjärta.
9 Fienden sa: ’Jag ska förfölja dem och hinna i kapp dem!
Jag ska dela byte tills jag har fått allt jag vill ha!
Jag ska dra svärd! Min hand ska krossa dem!’+
10 Du blåste på dem, och havet täckte dem;+de sjönk som bly i majestätiska vatten.
11 Vem bland gudarna är som du, Jehova?+
Vem är som du, den heligaste av alla?+
Du är den som ska tillbes med lovsånger, du är den som gör underverk.+
12 Du sträckte ut din högra hand, och jorden slukade dem.+
13 I din lojala kärlek leder du det folk som du har friköpt,+i din styrka ska du föra dem till din heliga boning.
14 Folken ska få höra,+ de ska darra,invånarna i Filisteen ska gripas av ångest.*
15 Då ska Edoms schejker* bli skräckslagna,Moabs mäktiga härskare* ska darra.+
Alla Kanaans invånare ska tappa modet.+
16 Fruktan och skräck ska drabba dem.+
Din mäktiga arm gör dem orörliga som stenartills ditt folk har dragit förbi, Jehova,tills det folk som du har friköpt+ har dragit förbi.+
17 Du för dem in och planterar dem på det berg som är din egendom,+den plats, Jehova, som du har gjort till din boning,den helgedom, Jehova, som dina händer har grundlagt.
18 Jehova ska regera som kung i evigheters evighet.+
19 När faraos hästar, stridsvagnar och ryttare följde efter ut i havet+lät Jehova vattenmassorna falla tillbaka över dem.+
Men Israels folk gick rakt igenom havet på torr mark.”+
20 Och profetissan Mirjam, Arons syster, tog en tamburin, och alla kvinnorna följde henne med tamburiner och dans.
21 Mirjam svarade männen i växelsång:
”Sjung en lovsång till Jehova, för han är högt upphöjd.+
Häst och ryttare vräkte han i havet.”+
22 Mose ledde sedan israeliterna bort från Röda havet, och de drog ut i Shurs vildmark. De vandrade i tre dagar i vildmarken utan att hitta något vatten.
23 De kom fram till Marah,*+ men där gick det inte att dricka vattnet eftersom det var bittert. Det var därför han kallade platsen Marah.
24 Då började folket klaga på Mose+ och säga: ”Vad ska vi dricka?”
25 Han ropade till Jehova,+ och Jehova ledde honom till ett träd. När Mose kastade det i vattnet blev vattnet friskt.
Det var där Gud gav dem en förordning och statuerade ett exempel, och det var där han satte dem på prov.+
26 Han sa: ”Om ni lyssnar noga till Jehovas, er Guds, röst och gör det som är rätt i hans ögon och håller hans bud och rättar er efter alla hans föreskrifter,+ ska ni inte drabbas av någon av de sjukdomar som jag lät egyptierna drabbas av.+ För jag, Jehova, botar er.”+
27 Sedan kom de till Elim, där det fanns 12 vattenkällor och 70 palmer. Så de slog läger där vid vattnet.
Fotnoter
^ ”Jah” är en kortform av namnet Jehova.
^ Ordagrant ”födslosmärtor”.
^ En schejk var en hövding för en stam.
^ Eller ”despoter”.
^ Betyder ”bitterhet”.