Andra Moseboken 32:1–35
32 När folket märkte att det dröjde innan Mose kom ner från berget+ samlades de kring Aron och sa: ”Gör en gud som kan leda oss,+ för vi vet inte vad som har hänt den där Mose, han som förde oss ut ur Egypten.”
2 Då sa Aron till dem: ”Ta guldringarna+ som era hustrur, era söner och era döttrar har i öronen och kom med dem till mig.”
3 Då tog alla av sig sina guldringar som de hade i öronen och gav dem till Aron.
4 Han tog emot guldet från dem och formade det med en mejsel och gjorde en kalvstaty.*+ Då sa de: ”Israel, det här är er Gud som förde er ut ur Egypten.”+
5 När Aron såg detta byggde han ett altare framför kalven. Sedan ropade han: ”I morgon är det en högtid åt Jehova.”
6 Tidigt nästa morgon offrade folket brännoffer och gemenskapsoffer. Efteråt satte de sig ner för att äta och dricka, och sedan började de festa och roa sig.+
7 Jehova sa till Mose: ”Gå ner, för folket som du förde ut ur Egypten har gjort något ont.+
8 De har redan lämnat den väg som jag befallde dem att gå.+ De har gjort en kalvstaty* och böjer sig ner för den och offrar åt den och säger: ’Israel, det här är er Gud som förde er ut ur Egypten.’”
9 Jehova sa vidare till Mose: ”Jag ser vilket upproriskt* folk det här är.+
10 Nu räcker det. Jag tänker utplåna dem i min brinnande vrede och i stället göra dig till en stor nation.”+
11 Mose vädjade då till sin Gud Jehova*+ och sa: ”Jehova, varför skulle din vrede flamma upp mot ditt folk, som du har fört ut ur Egypten med stor kraft och mäktig hand?+
12 Då skulle egyptierna kunna säga: ’Han hade onda avsikter när han förde ut sitt folk. Han ville döda dem i bergen och utplåna dem från jordens yta.’+ Stilla din brinnande vrede och ompröva* beslutet att utplåna ditt folk.
13 Kom ihåg löftet som du gav till dina tjänare Abraham, Isak och Israel, när du högtidligt svor: ’Jag ska göra er avkomma lika talrik som himlens stjärnor,+ och jag ska ge er avkomma hela det land som jag har utsett, så att det kan bli deras för alltid.’”*+
14 Då omprövade* Jehova sitt beslut och utplånade inte sitt folk+ som han hade sagt att han skulle göra.
15 Mose gick sedan ner från berget med Vittnesbördets* två tavlor+ i handen.+ Tavlorna hade skrift på bägge sidorna, både på framsidan och baksidan.
16 Tavlorna var Guds verk, och skriften som var inristad på dem var Guds skrift.+
17 När Josua hörde att folket ropade och skränade sa han till Mose: ”Det låter som krigslarm i lägret.”
18 Men Mose sa:
”Det är inte en segersång* jag hör,inte klagoropen efter ett nederlag.
Det är ljudet av en annan sång jag hör.”
19 När Mose kom närmare lägret och såg kalven+ och folket som dansade, blev han rasande och kastade ifrån sig tavlorna så att de krossades vid foten av berget.+
20 Han tog kalven som de hade gjort och brände upp den och krossade den till pulver.+ Sedan strödde han pulvret över vattnet och befallde israeliterna att dricka det.+
21 Och Mose sa till Aron: ”Vad har det här folket gjort med dig, eftersom du har fått dem att synda så grovt?”
22 Aron svarade: ”Bli inte arg, min herre. Du vet ju själv att folket dras till det som är ont.+
23 De sa till mig: ’Gör en gud som kan leda oss, för vi vet inte vad som har hänt med den där Mose, han som förde oss ut ur Egypten.’+
24 Så jag sa till dem: ’Alla som har något av guld ska ta av sig det och ge det till mig.’ Sedan kastade jag guldet i elden, och ut kom den här kalven.”
25 Mose såg att folket hade släppt alla hämningar, för Aron hade låtit dem göra det, så att de skämde ut sig inför sina motståndare.
26 Då ställde sig Mose vid ingången till lägret och ropade: ”Vem är på Jehovas sida? Kom till mig!”+ Och alla leviterna samlades runt honom.
27 Han sa till dem: ”Så här säger Jehova, Israels Gud: ’Spänn på er svärden och gå igenom lägret, från den ena änden till den andra,* och döda era bröder, era grannar och era nära vänner.’”+
28 Leviterna gjorde som Mose hade sagt. Den dagen dödades omkring 3 000 män.
29 Sedan sa Mose: ”I dag ska ni avskilja er* åt Jehova, för ni var villiga att strida mot era egna söner och era egna bröder.+ Därför kommer han att välsigna er i dag.”+
30 Nästa dag sa Mose till folket: ”Ni har begått en mycket grov synd, och nu ska jag gå upp till Jehova för att se om det finns något jag kan göra för att han ska förlåta er synd.”+
31 Så Mose gick tillbaka till Jehova och sa: ”Vilken stor synd det här folket har begått! De har gjort en gud av guld!+
32 Om du ändå ville förlåta dem deras synd!+ Men om inte, var då snäll och utplåna mitt namn ur din bok.”+
33 Jehova sa till Mose: ”Den som har syndat mot mig, hans namn ska jag utplåna ur min bok.
34 Gå nu, led folket till den plats som jag har talat om för dig. Min ängel ska gå framför dig,+ och den dag jag gör upp räkenskaperna kommer jag att straffa dem för deras synd.”
35 Sedan straffade Jehova folket med en plåga på grund av kalven som Aron hade gjort åt dem.
Fotnoter
^ Eller ”en gjuten kalvstaty”.
^ Eller ”en gjuten kalvstaty”.
^ Ordagrant ”hårdnackat”.
^ Eller ”blidkade då Jehovas, sin Guds, ansikte”.
^ Eller ”ångra”.
^ Eller ”deras bestående egendom”.
^ Eller ”ångrade”.
^ Se Ordförklaringar.
^ Eller ”en sång om stordåd”.
^ Ordagrant ”från port till port”.
^ Ordagrant ”fylla er hand”.