Johannes uppenbarelse 12:1–17
12 Sedan fick jag se ett stort tecken i himlen: en kvinna+ som var klädd i solen och hade månen under sina fötter och en krona av 12 stjärnor på sitt huvud.
2 Hon var gravid och skulle snart föda. Hon hade värkar och skrek av smärta och ångest.
3 Jag såg ett annat tecken i himlen: en stor eldröd drake+ med sju huvuden och tio horn. Och på vart och ett av de sju huvudena satt det en krona.*
4 Med sin stjärt släpade den med sig en tredjedel av himlens stjärnor,+ och den kastade ner dem till jorden.+ Och draken stod framför kvinnan+ som skulle föda, beredd att sluka hennes barn så fort det var fött.
5 Hon födde en son,+ en pojke, och han ska härska över nationerna med järnstav.+ Och hennes barn rycktes undan till Gud och till hans tron.
6 Och kvinnan flydde ut i vildmarken, där Gud hade berett en plats åt henne. Där skulle hon få mat i 1 260 dagar.+
7 Och det utbröt ett krig i himlen: Mikael*+ och hans änglar stred mot draken. Och draken och dess änglar stred,
8 men de blev besegrade,* och det fanns inte längre någon plats för dem i himlen.
9 Och den store draken+ kastades ner, den forntida ormen,+ han som kallas djävulen+ och Satan.+ Det är han som vilseleder hela jorden.*+ Han kastades ner till jorden+ tillsammans med sina änglar.
10 Jag hörde en hög röst i himlen säga:
”Nu har det blivit verklighet! Gud har gett människor räddning,+ hans makt har triumferat, hans rike är upprättat+ och hans smorde har börjat regera,* för våra bröders anklagare har kastats ner, han som anklagar dem dag och natt inför vår Gud.+
11 De har segrat över honom+ på grund av lammets blod+ och på grund av budskapet de har förkunnat,*+ och de var till och med villiga att ge sina liv*+ när de stod öga mot öga med döden.
12 Jubla därför, ni himlar och ni som bor i dem! Men olycka över jorden och havet,+ för djävulen har kommit ner till er, och han är rasande eftersom han vet att hans tid är kort.”+
13 När draken insåg att den hade kastats ner till jorden+ började den förfölja kvinnan+ som hade fött pojken.
14 Men kvinnan fick den stora örnens två vingar+ så att hon kunde flyga ut i vildmarken till sin plats, där hon skulle få mat under en tid och två tider* och en halv tid,+ utom räckhåll för ormen.+
15 Och ormen spydde ut vatten ur sin mun som en flod efter kvinnan för att dränka henne med floden.
16 Men jorden kom till kvinnans undsättning, och den öppnade sin mun och svalde floden som draken spydde ut ur sin mun.
17 Draken blev rasande på kvinnan och gav sig av för att strida mot dem som är kvar av hennes barn,*+ de som håller Guds bud och som har uppdraget att vittna om Jesus.+
Fotnoter
^ Ordagrant ”ett diadem”.
^ Betyder ”vem är som Gud?”
^ Eller möjligen ”den blev besegrad”, dvs. draken.
^ Eller ”hela den bebodda jorden”.
^ Eller ”börjat utöva sin myndighet”.
^ Ordagrant ”deras vittnesbörds ord”.
^ Ordagrant ”och tider”.
^ Eller ”avkomlingar”.