DON är ett Jehovas vittne i Kanada, och han brukar försöka vittna för uteliggare. Han berättar: ”En av de hemlösa hette Peter, och han var nog en av de smutsigaste människor jag någonsin sett. Han hade en förmåga att hålla folk på avstånd och var riktigt otrevlig. När andra försökte visa att de brydde sig så snäste han bara av dem.” Men Don gav inte upp, och under 14 års tid försökte han visa att han brydde sig om Peter.

En gång sa Peter till Don: ”Varför struntar du inte bara i mig? Alla andra låter mig vara i fred. Varför bryr du dig?” Då tog Don fram Bibeln för att försöka nå hans hjärta. Först frågade han Peter om han visste att Gud har ett namn och bad honom läsa Psalm 83:18 direkt från Bibeln. Och för att visa varför han brydde sig om honom, bad han honom läsa Romarna 10:13, 14, där det står att ”var och en som anropar Jehovas namn skall bli räddad”. Till sist läste Don från Matteus 9:36. Sedan fick Peter själv läsa den versen, där det står: ”När han [Jesus] såg folkskarorna kände han medlidande med dem, därför att de var skinnade och skuffade hit och dit som får utan herde.” Med tårar i ögonen frågade Peter: ”Är jag ett sådant får?”

Peter började göra förändringar. Han tvättade sig, trimmade skägget och bytte till kläder som han hade fått av Don. Och sedan fortsatte han att ta hand om sitt yttre.

Peter brukade skriva dagbok. I början var anteckningarna mörka och dystra, men de nyare hade en helt annan ton. Han skrev bland annat: ”I dag fick jag veta vad Gud heter. Så när jag ber nu, kan jag be till Jehova. Det känns underbart att veta det. Don har berättat att Jehova kan bli min vän och att han alltid har tid att lyssna  på mig – jag kan be när som helst och om vad som helst.”

Den sista dagboksanteckningen var riktad till hans syskon:

”Jag mår inte så bra i dag. Jag tror att åldern börjar ta ut sin rätt. Men även om jag skulle dö i morgon, så vet jag att jag kommer att träffa min vän [Don] igen i paradiset. Om ni läser det här så är jag troligen inte i livet längre. Men om ni ser en man på min begravning som inte riktigt passar in, gå då fram och prata med honom. Och, snälla, läs den här lilla blåa boken. * I den står det att jag kommer att träffa min vän igen i paradiset. Jag är helt övertygad om det. Er käre bror, Peter.”

Efter begravningen sa Peters syster Ummi: ”Peter hörde av sig till mig för ungefär två år sedan. Det var första gången på många år som han faktiskt verkade glad. Han log till och med.” Hon sa till Don: ”Jag ska läsa boken, den måste vara speciell eftersom den berörde min bror så mycket.” Hon tackade ja till att träffa ett Jehovas vittne och samtala om den nyare boken Vad lär Bibeln?

Vi kan också försöka se längre än till det yttre och vara omtänksamma och tålmodiga mot alla slags människor. (1 Tim. 2:3, 4) Om vi gör det kan vi nå sådana som Peter, som kanske inte ser så tilltalande ut men som har ett gott hjärta. ”Jehova ser hur hjärtat är”, och vi kan vara säkra på att han drar ödmjuka människor till sanningen. (1 Sam. 16:7; Joh. 6:44)