Gå direkt till innehållet

De går genom havet för att predika

De går genom havet för att predika

Utanför den tyska delstaten Schleswig-Holsteins kust ligger de Nordfrisiska öarna. Kring de här öarna i Nordsjön finns också ett antal utspridda holmar, som tyskarna kallar Halligen. Vad gör Jehovas vittnen för att nå de omkring 300 invånarna med Bibelns budskap? (Matteus 24:14)

Till en del holmar kan man åka färja. Men för att nå de andra holmarna använder en grupp Jehovas vittnen ett helt annat tillvägagångssätt. De traskar fem kilometer rakt genom havet. Hur är det möjligt?

De utnyttjar tidvattnet

Hemligheten ligger i tidvattnet. Var sjätte timme stiger eller sjunker vattnet, och i det här området är skillnaden mellan hög- och lågvatten tre meter. När det är lågvatten kommer delar av havsbottnen fram, och vittnena kan gå över till tre av holmarna till fots.

Hur är det att vara med på en sådan utflykt? Ulrich är gruppens erfarne guide genom havet. Han berättar: ”Det tar ungefär två timmar att komma över till en av holmarna. För det mesta går vi barfota, eftersom det är det bästa sättet. Men när det är kallt har vi stövlar på oss.”

Det är ett surrealistiskt landskap. ”Det är som att gå på en annan planet”, fortsätter Ulrich. ”Vissa partier är leriga, andra är steniga och ytterligare andra är täckta med sjögräs. När man går kan man se stora fågelflockar, krabbor som kilar omkring och andra små djur.” Ibland måste gruppen ta sig över små vattendrag som tidvattnet bildat i de torrlagda men leriga landremsorna. På tyska kallas vattendragen Priele.

Det finns också vissa utmaningar med de här utflykterna. Ulrich varnar: ”Det är lätt att gå vilse, särskilt när dimman från havet driver in. Därför använder vi alltid kompass och gps. Vi är också noga med att följa vår planering så att vi alltid hinner tillbaka innan det blir högvatten igen.”

Predikande på en holme bland de Nordfrisiska öarna.

Är det värt ansträngningarna? Ulrich berättar om en man som är över 90 år gammal och som brukar läsa Vakttornet och Vakna! ”En dag hann vi inte besöka den äldre mannen. Men innan vi lämnade holmen kom han efter oss på sin cykel och sa: ’Ska jag inte få Vakttornet i dag?’ Vi blev väldigt glada över att kunna ge honom det.”