Vid en utgrävning 2012 hittades skärvor av en 3 000 år gammal keramikurna som har väckt stort intresse hos arkeologer och forskare. Vad var det som var så speciellt med det här fyndet? Det var egentligen inte skärvorna i sig, utan det som stod skrivet på dem.

När arkeologerna till slut lyckades pussla ihop urnan, kunde de uttyda en inskription på kanaaneiska. Det stod: ”Esbaal Ben [son av] Beda.” Det här är första gången som arkeologer har hittat en forntida inskription med det här namnet.

Bibeln nämner faktiskt en annan person som hette Esbaal, och han var en av kung Sauls söner. (1 Krön. 8:33; 9:39) Professor Yosef Garfinkel, som var med under utgrävningen, säger: ”Det är intressant att lägga märke till att namnet Esbaal omnämns i Bibeln, och nu även inom arkeologin, enbart under kung Davids regeringstid.” En del tror att det här namnet var unikt för just den tidsperioden. Det här är ytterligare ett exempel på hur arkeologin bekräftar det som står i Bibeln.

På andra ställen i Bibeln kallas Esbaal även för Is-Boset. (2 Sam. 2:10) Här har alltså ”baal” ersatts med ”boset”. Varför då? I en rapport från israeliska riksantikvarieämbetet sägs det: ”I Andra Samuelsboken undvek man uppenbarligen att använda namnet Esbaal eftersom det var så starkt förknippat med den kanaaneiske stormguden Baal, ... men det ursprungliga namnet Esbaal blev bevarat i Krönikeboken.”