Eftersom Jehova Gud * är allsmäktig och har skapat allt tror många att han är ansvarig för allt som händer i världen, även det som är ont. Men lägg märke till vad Bibeln säger om Gud:

• ”Jehova är rättfärdig på alla sina vägar.” (Psalm 145:17)

• ”Alla hans vägar är rättvisans vägar. En trofast Gud är han, hos honom finns ingen orättvisa; rättfärdig och rättrådig är han.” (5 Moseboken 32:4)

• ”Jehova är mycket ömsint och barmhärtig.” (Jakob 5:11)

Gud är inte orsaken till att hemska saker händer. Men driver han andra till onda handlingar? Verkligen inte. Bibeln säger: ”Låt ingen under det han prövas säga: ’Jag prövas av Gud.’ Med det som är ont kan nämligen Gud inte prövas och prövar inte heller själv någon.” (Jakob 1:13) Gud sätter inte människor på prov genom att driva dem till att göra sådant som är fel. Gud varken orsakar ondska eller driver någon annan till onda handlingar. Vem, eller vad, bär då skulden för allt det onda som händer?

Bibeln nämner en anledning till människors lidande när den säger att mycket beror på ”tid och oförutsedd händelse”. (Predikaren 9:11) Om någon drabbas av en olycka eller inte, beror till stor del på var han råkar befinna sig. För nästan 2 000 år sedan talade Jesus om en olycka där 18 människor dog när ett torn föll över dem. (Lukas 13:1–5) De råkade inte ut för det här på grund av hur de hade levt sina liv. De befann sig helt enkelt vid tornet när det föll. Ett mer aktuellt exempel är jordbävningen i Haiti i januari 2010. Myndigheterna där uppger att mer än 300 000 människor förlorade livet. Jordbävningen gjorde ingen skillnad på ond och god. Det är likadant med sjukdomar; vem som helst kan drabbas när som helst.

En del kanske undrar: Borde inte Gud kunna förhindra sådana här olyckor? Kan han inte skydda goda människor? Om Gud skulle ingripa på det sättet förutsätter det att han har vetskap om alla olyckor innan de inträffar. Det är sant att Gud har förmåga att förutse framtiden, men frågan är: Väljer han att använda sitt förutvetande vid alla tillfällen? (Jesaja 42:9)

I Bibeln sägs det: ”Gud är i himlen, allt vad han vill, det gör han.” (Psalm 115:3) Jehova gör det han anser nödvändigt, inte allt han kan göra. Det gäller även det han väljer att förutse. Ett exempel på det finns i skildringen om de forntida  städerna Sodom och Gomorra. När våldet hade tagit överhanden där sa Gud till patriarken Abraham: ”Jag skall gå ner och se om de handlar helt enligt det skri över den [Sodom] som har nått mig, och om inte, kan jag få veta det.” (1 Moseboken 18:20, 21) Under en tid valde Jehova alltså att inte känna till omfattningen av ondskan i de här städerna. Det visar att han kan välja att inte veta allt i förväg. (1 Moseboken 22:12) Det här tyder absolut inte på någon brist eller svaghet hos Jehova. Allt han gör är fullkomligt, och han använder sin förmåga att förutse framtiden när det har med hans avsikt att göra. Han tvingar aldrig människor till något. * (5 Moseboken 32:4) Så vilken slutsats kan vi dra av det här? Jo, helt enkelt att Gud använder sitt förutvetande på ett selektivt och väl övervägt sätt.

Människor bär en del av skulden för ondskan. Lägg märke till hur Bibeln beskriver ett händelseförlopp som kan leda till skadliga handlingar: ”Var och en prövas genom att dras och lockas av sitt eget begär. När så begäret har blivit havande, föder det synd; och när synden är fullbordad, frambringar den död.” (Jakob 1:14, 15) När människor handlar enligt felaktiga begär och orätta önskningar kommer det oundvikligen att få konsekvenser. (Romarna 7:21–23) Historien igenom har människor begått fruktansvärda handlingar och orsakat enormt lidande. Dessutom påverkar onda människor andra, vilket leder till att ondskan fortsätter grassera. (Ordspråksboken 1:10–16)

Borde Gud gripa in och hindra människor från att göra hemska saker? Tänk på hur vi människor är skapade. I Bibeln sägs det att vi är skapade till Guds avbild, dvs. att vi liknar honom. Därför kan vi återspegla hans egenskaper. (1 Moseboken 1:26) Vi har fått en fri vilja och kan välja att älska Gud och hålla oss till honom genom att göra det som är rätt i hans ögon. (5 Moseboken 30:19, 20) Om Gud tvingade människor att leva sitt liv på ett visst sätt skulle han i själva verket ta ifrån oss vår fria vilja. Då skulle vi inte vara mer än robotar, som bara gör precis det vi programmerats att göra. Det skulle vara likadant om ödet (kismet) styrde allt vi gjorde och råkade ut för. Visst kan vi vara glada att Gud betrott oss med friheten att själva bestämma hur vi ska leva våra liv! Men det här betyder inte att det lidande som människors misstag och dåliga beslut har orsakat kommer att plåga mänskligheten för evigt.

Om du skulle ställa frågan på framsidan av den här tidskriften till en hindu eller buddhist skulle du förmodligen få det här svaret: ”Goda människor råkar illa ut på grund av lagen om karma. De får ta konsekvenserna av det de gjorde i sitt tidigare liv.” *

När det gäller lagen om karma kan det vara bra att känna till vad Bibeln säger om döden. När Gud hade skapat de första människorna i Edens trädgård sa han till Adam: ”Av varje träd i trädgården får du äta dig mätt. Men av trädet för kunskap om gott och ont får du inte äta, för den dag du äter av det skall du ovillkorligen dö.” (1 Moseboken 2:16, 17) Om Adam hade varit lydig och inte syndat mot Gud skulle han ha fått leva för evigt. Döden blev straffet för att Adam och Eva hade brutit mot Guds befallningar. När de sedan fick barn ”spred sig [döden] till alla människor”. (Romarna 5:12) Därför kan det sägas att ”den lön synden betalar ut är död”. (Romarna 6:23) Bibeln förklarar också: ”Den som har dött har ... blivit frikänd från sin synd.” (Romarna 6:7) Döden stryker med andra ord ett streck över de synder vi kan ha gjort oss skyldiga till under vårt liv.

Miljoner människor i dag menar att lidandet i världen till stor del beror på karma. Många som tror så accepterar sitt eget och andras lidande utan att bekymra sig alltför mycket. Men faktum kvarstår att den här uppfattningen inte ger något hopp om ett slut på allt elände. Det enda man kan hoppas på är att man med hjälp av socialt acceptabelt beteende och speciell kunskap ska frigöras från kretsloppet av återfödelse. De här uppfattningarna skiljer sig naturligtvis mycket från det Bibeln säger. *

Människor bär dock inte den största skulden för ondskan. Satan Djävulen, som från början var en trogen ängel, ”stod inte fast i sanningen” och förde in synden i världen. (Johannes 8:44) Han satte i gång ett uppror mot Gud i Eden. (1 Moseboken 3:1–5) Jesus Kristus kallade honom ”den onde” och ”världens härskare”. (Matteus 6:13; Johannes 14:30) Merparten av mänskligheten följer Satan genom att strunta i vad Jehova tycker. (1 Johannes 2:15, 16) ”Hela världen ligger i den ondes våld”, sägs det i 1 Johannes 5:19. Även andra andevarelser har övergett Gud och slutit sig till Satan. Bibeln visar att Satan och hans demoner ”vilseleder hela den bebodda jorden”, vilket har lett till ”ve”, eller olycka, för jorden. (Uppenbarelseboken 12:9, 12) Det är alltså Satan Djävulen som bär den största skulden för ondskan.

Det är tydligt att Gud inte är ansvarig för att goda människor råkar illa ut, och han prövar inte heller någon med något ont. Tvärtom lovar han att ta bort all ondska. Det kan du läsa mer om i nästa artikel.