Om någon på Bibelns tid fastade av rätt motiv var det något som Gud godkände. Men han uppskattade inte om någon fastade av fel motiv. Bibeln varken uppmanar till eller förbjuder att man fastar i dag.

•   När man sökte hjälp och vägledning från Gud. När folket återvände till Jerusalem från Babylon fastade de för att visa hur gärna de ville ha Guds hjälp. (Esra 8:21–23) Paulus och Barnabas fastade ibland i samband med att de skulle tillsätta församlingsäldste. (Apostlagärningarna 14:23)

•   När man behövde fokusera på Guds vilja. Efter sitt dop fastade Jesus i 40 dagar som en förberedelse för att göra Guds vilja under sin kommande tjänst. (Lukas 4:1, 2)

•   När man ville visa att man ångrade sina synder. Genom profeten Joel uppmanade Gud de israeliter som kommit på avvägar: ”Vänd tillbaka till mig av hela ert hjärta, med fasta, gråt och klagan.” (Joel 2:12–15)

•   När man firade försoningsdagen. I lagen som Gud gav till nationen Israel fanns ett bud om att fasta på den årliga försoningsdagen. a (3 Moseboken 16:29–31) Fasta var lämpligt vid det här tillfället, eftersom försoningsdagen skulle påminna israeliterna om att de var ofullkomliga och behövde Guds förlåtelse.

•   För att imponera på andra. Jesus förklarade att fasta av religiösa skäl skulle vara en privat angelägenhet mellan en individ och Gud. (Matteus 6:16–18)

•   För att bli mer rättfärdig. Fasta gör inte en person bättre i moraliskt eller andligt avseende. (Lukas 18:9–14)

•   För att uppväga avsiktliga synder. (Jesaja 58:3, 4) Gud godkände bara fasta om man samtidigt lydde honom och uppriktigt ångrade de synder man hade begått.

•   För att utföra en religiös rutin. (Jesaja 58:5–7) En förälder vill inte att hans barn ska göra något för honom av ren plikt, utan att det ska komma från hjärtat. Det är likadant med Gud.

 Nej. Gud krävde att israeliterna skulle fasta på försoningsdagen, men anordningen med försoningsdagen upphörde när Jesus en gång för alla hade sonat, eller betalat för, de synder som ångerfulla människor begått. (Hebréerna 9:24–26; 1 Petrus 3:18) De kristna är inte förpliktade att hålla Guds lag till israeliterna, där försoningsdagen ingick. (Romarna 10:4; Kolosserna 2:13, 14) Därför är det upp till varje kristen om han eller hon vill fasta. (Romarna 14:1–4)

 Fasta ska alltså inte vara det centrala i de kristnas tillbedjan. Dessutom kopplar Bibeln aldrig samman fasta med glädje. De sanna kristnas tillbedjan skulle däremot kännetecknas av glädje och lycka, något som återspeglar Jehovas personlighet, han som är ”den lycklige Guden”. (1 Timoteus 1:11; Predikaren 3:12, 13; Galaterna 5:22)

 Missuppfattning: Kristna bör fasta i samband med högtiden till minne av Jesus död.

 Fakta: Jesus befallde aldrig sina lärjungar att fasta i samband med denna högtid. (Lukas 22:14–18) Han sa visserligen att hans lärjungar skulle fasta när han hade dött, men det var bara ett konstaterande och inte ett nytt bud. (Matteus 9:15) Man kan läsa i Bibeln att de kristna som var hungriga skulle äta hemma innan de gick för att högtidlighålla minnet av Jesus död. (1 Korinthierna 11:33, 34)