legioner: Den viktigaste enheten i den romerska armén. Under det första århundradet bestod en legion av runt 6 000 soldater. Jesus säger i själva verket att om han bara bad om det skulle hans Far sända ett överflöd av änglar för att beskydda honom.

en officer: Eller ”en centurion”. En centurion hade befäl över omkring 100 soldater i den romerska armén.

den italiska bataljonen: Detta var antagligen en kohort. Benämningen användes för att skilja denna styrka från den vanliga romerska legionen. En fulltalig kohort bestod av omkring 600 man, dvs. omkring en tiondel av en legion. (Se studienot till Mt 26:53.) Det finns belägg för att Andra italiska kohorten av frivilliga romerska medborgare (latin: Cohors II Italica voluntariorum civium Romanorum) var förlagd i Syrien år 69 v.t., och en del menar att det är den styrkan som omtalas här.

Ungefär vid nionde timmen på dagen: Dvs. ca kl. 15. (Se studienot till Mt 20:3.)

Omkring tredje timmen: Dvs. omkring kl. 9. Under det första århundradet började dagen vid soluppgången, omkring kl. 6, och judarna delade sedan in dagen i 12 timmar. (Joh 11:9) Den tredje timmen motsvarade alltså omkring kl. 9, den sjätte omkring kl. 12 och den nionde omkring kl. 15. Eftersom man inte kunde mäta tiden exakt angav man ofta bara den ungefärliga tiden för en händelse. (Joh 1:39; 4:6; 19:14; Apg 10:3, 9)

garvaren Simon: En garvare bearbetade djurhudar och använde en kalklösning för att avlägsna hår samt kött- och fettrester. Sedan behandlade han huden med en stark vätska så att den senare kunde användas till olika läderartiklar. Garvningsprocessen luktade illa och krävde en hel del vatten, vilket kan förklara varför Simon bodde vid havet, förmodligen i utkanten av Joppe. Enligt Moses lag var de som arbetade med döda djurkroppar ceremoniellt orena. (3Mo 5:2; 11:39) Många judar såg därför ner på garvare och skulle ha dragit sig för att övernatta hos en garvare. Längre fram klassade Talmud garvaryrket som lägre än yrket att samla dynga. Men Petrus lät inte fördomar hindra honom från att bo hos Simon. Petrus fördomsfria inställning i det här fallet är en intressant upptakt till hans nästa uppdrag, nämligen att besöka en icke-jude i hans hem. En del forskare menar att det grekiska ordet för ”garvare” (byrseus) är Simons tillnamn.

på taket: Hustaken var platta och kunde användas till många olika saker. Där kunde man bland annat förvara saker (Jos 2:6), vila (2Sa 11:2), sova (1Sa 9:26) och fira högtider (Neh 8:16–18). Det var därför man var tvungen att bygga en mur runt taket. (5Mo 22:8) Som regel fanns det en utvändig trappa eller stege som ledde upp till taket. Så man behövde inte gå in i huset för att komma ner från taket. Jesus betonade alltså hur brådskande det var att fly.

Omkring tredje timmen: Dvs. omkring kl. 9. Under det första århundradet började dagen vid soluppgången, omkring kl. 6, och judarna delade sedan in dagen i 12 timmar. (Joh 11:9) Den tredje timmen motsvarade alltså omkring kl. 9, den sjätte omkring kl. 12 och den nionde omkring kl. 15. Eftersom man inte kunde mäta tiden exakt angav man ofta bara den ungefärliga tiden för en händelse. (Joh 1:39; 4:6; 19:14; Apg 10:3, 9)

på taket: Hustaken var platta och användes på många olika sätt. Där kunde man bland annat förvara saker (Jos 2:6), vila (2Sa 11:2), sova (1Sa 9:26), fira högtider (Neh 8:16–18) och be enskilt. När Petrus bad på hustaket var det inte för att han var som hycklarna som gärna ville synas när de bad. (Mt 6:5) Muren runt taket gjorde antagligen att man inte kunde se honom. (5Mo 22:8) På taket kunde man också ta det lugnt på kvällen och komma bort från gatuljudet. (Se studienot till Mt 24:17.)

ungefär vid sjätte timmen: Dvs. ca kl. 12. (Se studienot till Mt 20:3.)

föll jag i trans: För en förklaring av det grekiska ordet ẹkstasis, som här har återgetts med ”trans”, se studienot till Apg 10:10. I några översättningar av de kristna grekiska skrifterna till hebreiska (benämns J^{14, 17, 22} i Tillägg C4) står det: ”var Jehovas hand över mig”. Och i en annan översättning (benämns J¹⁸) står det: ”beklädde Jehovas ande mig”.

trans: Det grekiska ordet ẹkstasis (från ek, som betyder ”ut ur”, och stạsis, som betyder ”det att stå”) syftar på att en person bringas ur sitt normala sinnestillstånd på grund av häpnad, förvåning eller en syn från Gud. Det grekiska ordet återges med ”överlyckliga” (Mk 5:42), ”förundrade” (Lu 5:26) och ”helt omskakade” (Mk 16:8). I Apostlagärningarna är ordet förknippat med något som Gud står bakom. Det verkar som att den heliga anden ibland inpräntade en syn eller en bild av Guds avsikt i en människas sinne medan hon var i ett tillstånd av djup koncentration som kunde påminna om sömn. Den som är i trans är omedveten om omvärlden och därför mottaglig för en syn. (Se studienot till Apg 22:17.)

Gud såg till att ... började kallas: I de flesta bibelöversättningar står det helt enkelt ”började kallas”. Men i den här versen används inte de grekiska ord som brukar återges med ”kallas”. (Mt 1:16; 2:23; Mk 11:17; Lu 1:32, 60; Apg 1:12, 19) Ordet som förekommer här är verbet chrēmatịzō. Det förekommer nio gånger i de kristna grekiska skrifterna, och i de flesta fall är det tydligt förknippat med något som Gud står bakom. (Mt 2:12, 22; Lu 2:26; Apg 10:22; 11:26; Rom 7:3; Heb 8:5; 11:7; 12:25) Till exempel används ordet i Apg 10:22 tillsammans med uttrycket ”genom en helig ängel”, och i Mt 2:12, 22 förekommer det i samband med drömmar från Gud. Det besläktade substantivet chrēmatismọs förekommer i Rom 11:4, och de flesta lexikon och översättningar återger det med ”Guds svar”, ”svarar Gud”, ”gudomligt besked”. Det är möjligt att Jehova vägledde Saul och Barnabas till att börja använda benämningen ”kristna”. En del menar att det var den icke-judiska befolkningen i Antiokia som började använda benämningen ”kristna” som ett öknamn. Men med tanke på att det grekiska ordet chrēmatịzō används är det tydligt att det var Gud som låg bakom den här benämningen. Och det är inte troligt att det var judarna som började kalla Jesus efterföljare för ”kristna” (från grekiskan) eller ”messianister” (från hebreiskan). Det är svårt att tänka sig att de först skulle förkasta Jesus som Messias eller Kristus och sedan i praktiken erkänna honom som den Smorde eller Kristus genom att kalla hans efterföljare ”kristna”.

har Gud uppmanat honom: Det grekiska verbet chrēmatịzō förekommer nio gånger i de kristna grekiska skrifterna. (Mt 2:12, 22; Lu 2:26; Apg 10:22; 11:26; Rom 7:3; Heb 8:5; 11:7; 12:25) I de flesta fall är ordet tydligt förknippat med något som Gud står bakom. Här används verbet tillsammans med uttrycket ”genom en helig ängel”. I Mt 2:12, 22 förekommer det i samband med drömmar från Gud. Det besläktade substantivet chrēmatismọs förekommer i Rom 11:4, och de flesta lexikon och översättningar använder återgivningar som ”Guds svar”, ”svarar Gud”, ”gudomligt besked”. I en översättning av de kristna grekiska skrifterna till hebreiska (benämns J¹⁸ i Tillägg C4) står det här i Apg 10:22 ”fick en befallning från Jehova”. (Se studienot till Apg 11:26.)

föll respektfullt på knä för honom: Eller ”föll på knä och visade honom vördnad”. När Jesus var på jorden föll människor ner inför honom, och han tillrättavisade dem inte. (Lu 5:12; Joh 9:38) Jesus var arvinge till Davids tron och kunde därför med rätta äras som kung. (Mt 21:9; Joh 12:13–15) Det nämns även i de hebreiska skrifterna att människor bugade sig när de mötte profeter, kungar och andra som representerade Gud, och de avvisade inte detta tecken på respekt. (1Sa 25:23, 24; 2Sa 14:4–7; 1Ku 1:16; 2Ku 4:36, 37) Men när Cornelius respektfullt böjde sig ner för Petrus, ville Petrus inte ta emot sådan ära, utan sa till Cornelius: ”Res dig upp, jag är också bara en människa.” (Apg 10:26) Kristus hade infört nya riktlinjer för hur Guds tjänare skulle uppföra sig mot varandra. Han sa till sina lärjungar: ”Ni har bara en lärare, och ni är alla bröder. ... Ni har bara en ledare, Kristus.” (Mt 23:8–12)

det är förbjudet för en jude: De judiska religiösa ledarna på Petrus tid lärde att man blev ceremoniellt oren om man besökte en icke-jude i hans hem. (Joh 18:28) Men Moses lag innehöll inget förbud mot att umgås med en icke-jude på det sättet. Dessutom hade muren som skilde judar och icke-judar åt rivits ner när Jesus gav sitt liv som en lösen och det nya förbundet trädde i kraft. Därigenom gjorde Jesus ”de båda grupperna till en grupp”. (Ef 2:11–16) Men även efter pingsten år 33 v.t. tog det tid för de första kristna att förstå innebörden i det Jesus hade gjort. Det tog faktiskt många år för de kristna judarna att släppa föreställningar som deras tidigare religiösa ledare förespråkade och som var djupt rotade i deras kultur.

Omkring tredje timmen: Dvs. omkring kl. 9. Under det första århundradet började dagen vid soluppgången, omkring kl. 6, och judarna delade sedan in dagen i 12 timmar. (Joh 11:9) Den tredje timmen motsvarade alltså omkring kl. 9, den sjätte omkring kl. 12 och den nionde omkring kl. 15. Eftersom man inte kunde mäta tiden exakt angav man ofta bara den ungefärliga tiden för en händelse. (Joh 1:39; 4:6; 19:14; Apg 10:3, 9)

vid nionde timmen: Dvs. ca kl. 15. (Se studienot till Mt 20:3.)

Jehova: I de flesta grekiska handskrifter står det här ”Herren” (grekiska: tou Kyrịou). Men som det förklaras i Tillägg C finns det flera skäl att tro att Guds namn ursprungligen användes i den här versen och längre fram ersattes med titeln Herren. Därför används namnet Jehova i huvudtexten. (Se Tillägg C3 introduktion; Apg 10:33.)

inte är partisk: Eller ”inte gör skillnad på människor”. Det grekiska uttrycket för ”inte är partisk” kan ordagrant återges med ”inte är en som tar emot ansikten”. Gud är opartisk, och han dömer därför inte efter det yttre. Etnisk tillhörighet, nationalitet, social ställning eller andra yttre faktorer betyder ingenting för honom. Att efterlikna Guds opartiskhet innebär att fokusera på en människas personlighet och egenskaper, särskilt egenskaper som återspeglar vår opartiske skapare, i stället för att döma henne efter det yttre.

Israels folk: Ordagrant ”Israels söner”. (Se Ordförklaringar under ”Israel”.)

en påle: Eller ”ett träd”, ”en stock”. Det grekiska ordet xỵlon (ordagrant ”trä”) används här synonymt med det grekiska ordet staurọs (återges med ”tortyrpåle”) och beskriver det avrättningsredskap som Jesus spikades fast vid. I de kristna grekiska skrifterna använder Lukas, Paulus och Petrus ordet xỵlon i den här betydelsen sammanlagt fem gånger. (Apg 5:30; 10:39; 13:29; Gal 3:13; 1Pe 2:24) Ordet xỵlon används i Septuaginta i 5Mo 21:22, 23 som en återgivning av det motsvarande ordet ‛ets (som betyder ”trä”, ”träd”, ”träbit”) i frasen ”och hängs upp på en påle”. När Paulus citerar från 5Mo 21:22, 23 i Gal 3:13 används xỵlon i meningen: ”Förbannad är den som är upphängd på en påle.” Detta grekiska ord används också i Septuaginta i Esr 6:11 (1 Esraboken 6:31, LXX) som en översättning av det arameiska ordet ’aʽ, som motsvarar det hebreiska ordet ‛ets. Där beskrivs vad som hände om någon överträdde den persiske kungens befallning: ”Om någon bryter mot detta ska man riva loss en bjälke ur hans hus och hänga upp honom på den.” Att bibelskribenterna använde xỵlon synonymt med staurọs bekräftar uppfattningen att Jesus avrättades på en upprättstående träpåle utan tvärstycke, för det är vad xỵlon betyder i det här sammanhanget.

en påle: Se studienot till Apg 5:30.

fick alla som hörde ordet den heliga anden: Det här är det enda ställe i Bibeln där det står att några lärjungar fick helig ande innan de blev döpta. Det är också värt att lägga märke till den aktiva roll Petrus hade i samband med att Cornelius och hans familj, som inte var judar, blev kristna. Petrus använde här den tredje av ”himmelrikets nycklar” genom att sätta i gång predikoarbetet bland hedningarna, dvs. de som inte var judar, judiska proselyter eller samarier. Därmed öppnades möjligheten för dem att komma in i Guds rike. Den första nyckeln som Petrus använde öppnade samma möjlighet för judar och judiska proselyter, och den andra nyckeln för samarier. (Apg 2:22–41; 8:14–17; se studienot till Mt 16:19.)

himmelrikets nycklar: De som fick ansvar för nycklar på Bibelns tid, antingen bokstavliga eller symboliska nycklar, fick en viss myndighet. (1Kr 9:26, 27; Jes 22:20–22) Uttrycket ”nyckel” kom därför att symbolisera myndighet eller ansvar. Petrus använde de ”nycklar” han hade fått för att öppna vägen för judar (Apg 2:22–41), samarier (Apg 8:14–17) och icke-judar (Apg 10:34–38) och ge dem möjlighet att få Guds ande och på så sätt kunna komma in i himmelriket.

de troende som var omskurna: Dvs. kristna judar. (Apg 10:23)

språk: Eller ”tungomål”. Ordagrant ”tungor”. I Bibeln kan det grekiska ordet glọ̄ssa syfta på tungan. (Mk 7:33; Lu 1:64; 16:24) Men det kan också användas bildligt och syfta på ett språk eller ett folk som talar ett visst språk. (Upp 5:9; 7:9; 13:7) Det här grekiska ordet förekommer i Apg 2:3, där det står att lärjungarna såg något som liknade ”eldslågor” (”tungor av eld”, fotnot). Dessa synliga ”tungor av eld” samt lärjungarnas förmåga att tala andra språk, eller tungomål, var två tydliga bevis på att den heliga anden hade utgjutits över dem.

främmande språk: Ordagrant ”i tungor”. Detta underverk gav bevis för att Gud nu gav den himmelska kallelsen även till hedningar, dvs. de som inte var judar, judiska proselyter eller samarier. Precis som vid pingsten använde Jehova helig ande för att tydligt visa att den här nya anordningen hade hans stöd. Detta övertygande bevis kunde både ses och höras. (Se studienot till Apg 2:4.)